Sista arbetsdagarna

Jag har för vana att ha semester från midsommar och framåt. Och innan dess är det mycket som ska vara gjort och tänkt på. Jag snor runt i full karriär. I morse träffades vi på Tegsbiblio och planerade för det praktiska kring RFID-taggningen av alla böcker och tidskrifter. Jenny var på plats och i morgon kommer konverteringsvagnen. Jenny har blivit vår fasta punkt i tillvaron när det gäller det här arbetsmomentet. Nu får vi se om vi är i mål med Tegs bestånd när biblioteket stänger för semester den 1 juli.
Idag har jag träffat Tobias Johansson som börjar jobba som bokbusschaufför. Det är en av de roligaste sakerna med det här jobbet: att ta emot nyanställda.

En varm fredag

I går provade jag att ta tåget från Umeå nya resecentrum till Nordmaling. Det var en nice upplevelse att först sitta och äta lunch hos Ullas kondis och sedan hoppa på tåget.
I dag har jag varit på Mariehemsbiblioteket på morgonen. Det var personalen där och redaktionen för minabibliotek som träffades för att diskutera hur webbsidan ska kunna bli bättre. Och särskilt för barn och unga. Ett konkret förslag var att använda film på första sidan.
Sedan cyklade jag vidare till Ersbodabiblioteket. Där pågick förberedelserna för Susanne Jonsson, kockens program. Maria Johansson på Folkets hus-cafeét förberedde lunchbuffé för alla gäster som fått plats. Intresset har varit så stort att biljetterna tidigt tog slut.
Dessutom pågår inköp av tvspel för barn på biblioteket.


Dagens bok : Carlo Derkert, porträtt av en konstvisare av Jan Bahlenberg

Ständigt denna Marie-Louise i något rosa...

I kväll träffades inbjudna från kulturlivet och olika företrädare och inblandade från politik och institution. Det skulle handla om vad som pågår i den komplicerade process som det innebär att planera och skapa projektet KULTURVÄVEN. Mig föreföll det som en tämligen lycklig tillställning. Det budskap som faktiskt jag tog till mig under kvällens gång var detta: Det här är en långsiktig STORsatsning som ska hålla i många, många år och som ska göra saker möjliga som vi inte vet något om i dag.
Min chef Inger berättade om visionen för biblioteket. Arkitekt Maria Olsson WHITEarkitekter berättade på ett fascinerande sätt om vilket arbete som krävs för att göra alla visioner möjliga.
En rolig detalj som nämndes var att en scen för spontanframträdande borde finnas i entrén som ska bli på Storgatan.
Marie-Louise Rönnmark var glad och medryckande. Hon har drivit frågan om utveckling av dessa kvarter i tjugo år.
Dagens blomma: lavendel i rabatten.

Tycker du att tiden går långsamt ?

Om du tycker att tiden kryper fram och inget särskilt händer ? Då ska du skaffa en blogg ! Jag gör ett inlägg och slår nöjt igen bloggen. Sedan följer fullspäckade dagar och jag tänker att det här passar bra att berätta för mina bloggläsare. Och när jag öppnar bloggen nästa gång har det gått två veckor. Det var inte meningen. Men jag går som vanligt mot bättre vetande.
Idag har jag varit på ekonomiutbildning för chefer. Det var frågor som att lära sig skillnaden på kostnad och utgift. I morgon ska vi fortsätta.
Tråkigt var att jag varit tungen att ställa in tre bokbussturer denna vecka. Måste se till att det kommer med på minabibliotek i morgon. I all hast !


Dagens bok: Städernas svall av Ulf Peter Hallberg och Carl-Henning Wijkmark.

Biblioteksdagar i Visby

I morgon bitti åker vi flera stycken till Biblioteksdagarna som anordnas av Svensk biblioteksförening. Så här låter inledningen som är motto för dagarna:
Fri tillgång !
Biblioteken erbjuder fri tillgång till information och kunskap och de är en viktig byggsten i ett demokratiskt samhälle. Den pågående och omfattande förändringen av informationssamhället försätter biblioteken i brytpunkten mellan det ständiga flödet i en digital och global värld och den mer konstanta berättelsen på papper mellan två pärmar.
Det är väldigt bra sagt enligt mig. Vi är verkligen mitt i brytpunkten. Och det märks när vi ska göra nytt stadsbibliotek.

Nya gardiner på Tegsbiblioteket

Vilket lyft det blev med nya gardiner i de stora fönstren på Teg. Dessutom har Olle, Marcus och vaktmästarna ordnat med en vajer som håller fast böckerna på skyltning.
Jag är verkligen nöjd.

Den skräckslagne

Rädsla är en av våra starkaste känslor som åstadkommer mycket ont. I helgen läste jag Annalena Hedmans senaste bok "Den skräckslagne stekelsamlaren". Jag hade väldigt trevligt och följde med i svängarna när människorna på sommarlov i Istermyrträsk lever tillsammans och försöker så gott de kan. Huvudpersonen Abbe är med om en fantastisk utveckling. Hennes mammas nygamla pojkvän Roger blir jag så förtjust i. Så här säger han till Abbe som slickar på sin glass när de sitter utanför korvkiosken och väntar:
- Jodå. Nu är jag till exempel rädd att min parisare ska vara för liten. Men livet är ju som det är. Man blir olyckligt kär och får grina, man får en talja i skallen och får ont i ryggen. Man blir påkörd bakifrån i bilen av nån idiot som inte kan hålla avståndet. Men går man och gruvar sig för allting så blir det ju bara värre. Att vara rädd är ofta värre än det man är rädd för.
Att gruva sig i onödan är källa till mycket energiförlust i mitt jobb. Slut med det !