Rädsla är en av våra starkaste känslor som åstadkommer mycket ont. I helgen läste jag Annalena Hedmans senaste bok "Den skräckslagne stekelsamlaren". Jag hade väldigt trevligt och följde med i svängarna när människorna på sommarlov i Istermyrträsk lever tillsammans och försöker så gott de kan. Huvudpersonen Abbe är med om en fantastisk utveckling. Hennes mammas nygamla pojkvän Roger blir jag så förtjust i. Så här säger han till Abbe som slickar på sin glass när de sitter utanför korvkiosken och väntar:
- Jodå. Nu är jag till exempel rädd att min parisare ska vara för liten. Men livet är ju som det är. Man blir olyckligt kär och får grina, man får en talja i skallen och får ont i ryggen. Man blir påkörd bakifrån i bilen av nån idiot som inte kan hålla avståndet. Men går man och gruvar sig för allting så blir det ju bara värre. Att vara rädd är ofta värre än det man är rädd för.
Att gruva sig i onödan är källa till mycket energiförlust i mitt jobb. Slut med det !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar